I USA är det inte så enkelt att överlämna ett husdjur till ett härbärge som att lämna det; det kräver pappersarbete och en anledning till att ge upp djuret. Tyvärr hävdar många att deras hund är ”okontrollerbart aggressiv”, i hopp om att det kommer att låta mer acceptabelt för djurförespråkare än de verkliga skälen som ”Jag har inte råd” eller ”Jag är uttråkad av det.”
Gå in i Quarter, hunden som hade blivit stämplad som en ”snurrande best” och vars rykte föregick honom. Skyddshemspersonalen var skeptisk, men reglerna måste följas. Ofta är inte en hunds bitbeteende dess fel – det kan bero på temperament eller brist på korrekt träning, som båda kan åtgärdas med rätt omsorg. Men innan något kunde hända var Quarter tvungen att genomgå en obligatorisk karantän.
Det innebar veckor i isoleringscell, åtskilda från människor och andra hundar. Efter karantänen togs Quarter till veterinären för kontroll och det var dags att börja förbereda honom för adoption. Men hur var hans tillstånd efter all den isoleringen?
Det visar sig att Quarter inte ens var hans riktiga namn – hans officiella namn var Teddy. När en erfaren personal tog hem honom för observation stod det snabbt klart: Teddy var inte alls aggressiv. I själva verket var han bara en rädd, blyg hund som var desperat efter tillgivenhet. Han morrade inte – han längtade efter en kärleksfull familj.
Och så tog Teddys berättelse en lycklig vändning när han adopterades av en ny familj och flyttade till en ny stat. För skyddshemspersonalen var det ännu en påminnelse om de ursäkter som människor gör när de impulsivt adopterar och sedan överger djur. Men för Teddy var det början på ett nytt, ljusare liv.
