Det är en av Sveriges absolut största och mest ikoniska skådespelare som nu väljer att lätta på hjärtat om den känsliga och smärtsamma verklighet som utspelar sig bakom stängda dörrar. Marie Göranzon har stått på de stora scenerna i över sextio år och trollbundit generationer med sin enorma talang och dramatiska närvaro. Men utanför strålkastarljuset utspelar sig nu en helt annan sorts vardag, fylld av livets oundvikliga skörhet och åldrande. Marie Göranzon lever sedan decennier tillsammans med sin stora kärlek, den folkkäre skådespelaren Jan Malmsjö. Paret fann varandra redan under det sena sextiotalet, närmare bestämt 1969, och har sedan dess delat allt. Men tidens tand gör sig påmind, och nu berättar Marie Göranzon öppet om den nya situationen och det tunga beslutet att ta emot hjälp utifrån.
Jan Malmsjö har blivit gammal, och hans behov av stöd har förändrats drastiskt. För att klara vardagen är paret nu helt beroende av hemtjänsten, en insats som förändrat tillvaron i det gemensamma hemmet. Marie Göranzon förklarar att personalen kommer till bostaden för att hjälpa Jan Malmsjö med mycket basala men absolut nödvändiga saker, såsom att duscha honom. Det är en intim och känslig situation där främmande människor kliver in i privatlivet för att vårda en av landets mest kända kulturpersonligheter. Marie Göranzon betonar att hon själv inte har jättemycket hjälp, men den del hon får är helt avgörande för att allt ska fungera runt maken.
Mitt i denna krävande förändring väcks också en djup och brinnande frustration hos den hyllade skådespelerskan. Marie Göranzon kan inte blunda för de enorma brister och de orättvisor som präglar dagens samhälle, och hennes röst darrar av ilska när hon riktar skarp kritik mot hur Sverige styrs och hur landets politiker agerar. Hon har under många år haft ett starkt engagemang i politiken, men det intresset har numera svalnat betydligt på grund av en växande besvikelse. Det finns en känsla av att de styrande har svikit medborgarna, särskilt de som har det allra svårast och kämpar i motvind.
Marie Göranzon lyfter fram en slående kontrast i det moderna svenska samhället. Hon påpekar att Sverige i grunden är ett extremt rikt och välmående land, och att vi faktiskt är ett av de länder i hela världen som har flest miljardärer per capita. Trots denna enorma rikedom ser verkligheten helt annorlunda ut för en stor del av befolkningen. Det är många människor som har det jävligt dåligt i dagens Sverige, och skådespelerskan döljer inte sin irritation över att det överhuvudtaget får tillåtas vara så i ett välfärdsland.
När Marie Göranzon ser hemtjänstpersonalen arbeta i sitt eget hem drabbas hon av tunga tankar om framtiden och yrkets status. Hon ställer sig den plågsamma frågan om vem som egentligen kommer att vilja utföra dessa tunga och underbetalda jobb i framtiden. Samtidigt vill hon rikta ett enormt och innerligt tack till de utrikesfödda som i dag bär hela äldreomsorgen på sina axlar. Hon beskriver invandrarna inom vården som helt fantastiska och otroligt duktiga, och hon beundrar hur snabbt de kämpar för att lära sig det svenska språket. Utan denna ovärderliga arbetskraft och deras hängivenhet är Marie Göranzon övertygad om en sak: då skulle det gå rakt åt helvete för Sverige. För Marie Göranzon och Jan Malmsjö fortsätter kampen i hemmet, med målet att bo kvar tillsammans så länge det bara är möjligt, burna av den hemtjänst som blivit deras sista livlina.
