Det som skulle bli en ren och skär guldfest i Val di Fiemme förvandlades på ett ögonblick till en fullständig mardröm framför ögonen på chockade miljontals TV-tittare. Det svenska damlandslaget i längdskidor var de absolut gigantiska superfavoriterna inför den olympiska stafetten, redo att bärga ännu en ädel valör till samlingen. Allt såg ut att gå helt enligt planen när startkvinnan Linn Svahn levererade en fullkomligt fläckfri förstasträcka. Hon formligen flög fram i spåret, dominerade fältet och växlade i en fullständigt överlägsen ledning, drygt sju sekunder före de eviga rivalerna Norge och hemmanationen Italien. Men glädjen och guldvibbarna skulle visa sig bli extremt kortvariga.
När Ebba Andersson tog över stafettpinnen på den andra sträckan slog katastrofen till med brutal kraft. I en av de luriga och extremt snabba utförskörningarna tappade stjärnan plötsligt balansen fullständigt. Det var ett våldsamt och skrämmande fall där hon slog en hel volt framåt i den hårda snön. Smällen var så pass kraftig och olycklig att bindningen på hennes ena skida splittrades och gick sönder i atomer. Ensam, panikslagen och helt hjälplös mitt i spåret tvingades den svenska stjärnan att desperat försöka ta sig framåt på bara en enda skida, hoppande och glidande, medan sekunderna tickade iväg i en rasande fart. En ledare skyndade ut för att ge henne en reservskida, men föll själv i kaoset, vilket drog ut på lidandet ytterligare. Innan sträckan var över hann Ebba Andersson dessutom krascha ännu en gång.
Från en cementerad ledning rasade Sverige plötsligt handlöst ner till en blytung sjundeplats, över en minut och arton sekunder efter täten. Efteråt erkände en djupt tagen Ebba Andersson att situationen utlöst akut kris och total panik i huvudet. Hon förklarade att hon blivit lite feg i utförskörningen och att allt var över på en sekund. Det gjorde brutalt ont i hjärtat på stjärnan, som kände en enorm skuld över att ha dragit ner hela sitt lag i fördärvet och krossat guldchansen.
Men mitt i denna sportsliga tragedi visade det svenska laget upp en osannolik mental styrka. Frida Karlsson och Jonna Sundling vägrade att ge upp och startade en ursinnig och historisk klättrade jakt genom fältet. Frida Karlsson, som redan dominerat under OS med sina tidigare framgångar, körde som besatt på den tredje sträckan. Till slut lyckades Jonna Sundling göra det avgörande rycket på slutsträckan mot Finland och säkrade ett sensationellt och heroiskt OS-silver, 51 sekunder bakom guldfavoriten Norge som vann.
Efter det dramatiska målgången har stjärnorna i det svenska laget valt att gå samman i en stenhård mur av kärlek och ovillkorligt stöd för att skydda sin djupt knäckta lagkamrat. De vägrar att lägga någon som helst skuld på Ebba Andersson. Linn Svahn berättar att hennes absolut första tanke när kraschen inträffade inte alls handlade om det förlorade guldet. Hon tänkte bara på Ebba och hoppades innerligt att hon var okej, eftersom hon vet hur fruktansvärt illa det kan gå vid sådana våldsamma luftfärder. Linn Svahn var direkt framme efter växlingen för att oroligt fråga om Ebba hade ont eller var skadad, vilket bara lämnade Ebba förvirrad då hon själv i det läget mest var frustrerad över den förstörda stafetten.
Även Frida Karlsson har talat ut om den interna pakten efter loppet och poängterar att det som Ebba känner, det känner precis hela laget tillsammans. De betonar att de är en enhet som vinner som ett team och förlorar som ett team. Jonna Sundling hyllar också hur gruppen har lyckats sy ihop den extremt känslosamma situationen på ett moget sätt. Moa Ilar, som den här gången stod vid sidan av spåret som reserv, led plågsamt med sin vän och förklarade att man inte ens skulle önska sin absolut värsta konkurrent en sådan mardröm. Lagkamraten Emma Ribom fyller i och förklarar hur viktigt det är att laget nu faktiskt stannar upp och genuint firar detta OS-silver, trots att det stora målet var guld. Den svenska streakens slut med tio raka mästerskapsguld är ett faktum, men i förlustens timme har det svenska landslaget visat en sammanhållning som är starkare än guld.
