Det var den 3 augusti 1943 som kungens kära storasyster, prinsessan Christina, första gången såg dagens ljus. Som den allra yngsta dottern till arvsprinsen Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla växte hon upp under ständig bevakning. Barndomen präglades av den starka gemenskapen med systrarna prinsessorna Désirée, Birgitta och Margaretha – kvartetten som i alla tider älskats av svenska folket under det ikoniska namnet Hagasessorna.
De första ljuvliga och bekymmerslösa åren tillbringades i de historiska salarna på Haga slott tillsammans med den unge lillebroren, men när Christina nådde den formbara åldern av 17 år tog livet en ny vändning och flyttlasset gick vidare till Stockholms slott. Åren gick, och när det magiska året 1974 inträffade valde prinsessan att följa sitt hjärta genom att gifta sig med sin stora kärlek Tord Magnuson. Detta val innebar ett monumentalt formellt offering: hon förlorade sin titel som ”Hennes Kungliga Höghet”. Men trots denna förlust har hon oavbrutet under sitt vuxna liv stått i hovets tjänst och burit den hedervärda titeln Prinsessan Christina, fru Magnuson.
När kalendern nu återigen visade att den älskade prinsessan Christina fyllde 83 år möttes hon av en kompakt och slående officiell tystnad från kungahuset. Ingen offentlig gratulationsbild publicerades och inga officiella hyllningar sipprade ut från de kungliga kommunikationskanalerna.
Bakom denna iskalla fasad döljer sig en stenhård och konsekvent policy från hovets sida. Traditionen föreskriver nämligen att det är enbart medlemmarna i det formella kungahuset som får sina födelsedagar officiellt uppmärksammade inför hela svenska folket.
Svensk Damtidnings kungliga expert Ellen Myrgård förklarar den strikta bakgrunden till hur detta egentligen går till bakom kulisserna: – Hovet har inte som tradition att gratulera Hagasessorna med en bild vid födelsedagar. Prinsessan Birgitta var dessutom den enda systern som tillhörde Det kungliga huset, vilket är ett samlingsnamn för de familjemedlemmar som befinner sig nära tronen och ska tituleras Kunglig Höghet. Birgitta behöll sin Kungliga Höghet-titel eftersom hon var gift med en prins medan prinsessan Christina ”bara” är prinsessa.
Experten Myrgård sätter ytterligare ljus på den knivskarpa gränsdragningen och det kalla schemat som styr slottets vardag: – Men inte heller hon fick officiella grattis-hälsningar när det begav sig. Kungafamiljen är helt enkelt för stor för sådana typer av rutiner.
Sanningen handlar också om en extrem tidsbrist och en mycket strikt prioritering av hovets resurser och fotografer. – Däremot brukar man passa på att ta officiella porträtt när det ändå sker någon större kunglig ceremoni, som ett dop eller ett jubileum. Att hovfotograferna bestämmer träff med enskilda kungligheter inför födelsedagar sker inte längre – det finns helt enkelt inte tid! Om man inte heter kungen eller drottningen, eller ingår i kronprinsessfamiljen. Då måste det prioriteras!
Även om den offentliga skyltfönstret var tomt från gratulationer råder det ingen tvekan om att firandet pågick för fullt bakom de stängda dörrarna. Tidigare har Christina blivit rikligt firad i privat regi, som när den stora 80-årsdagen uppmärksammades med storslaget kalas och en exklusiv konsert på Gripsholms slott, där kronprinsessan Victoria var på plats för att omfamna sin faster.
