Det svenska folkets allra käraste stjärna står inför en monumental milstolpe i livet. Den 8 september fyller Carola Häggkvist 60 år, men firandet ackompanjeras av ett stormigt känslosvall. Samma dag släpps nämligen hennes omfångsrika självbiografi Jag är Carola, skriven tillsammans med författaren Desirée Stattin Drakenberg. Över fler än 400 laddade sidor uppvisas en skakande resa genom rampljus, djup smärta och en personlig kamp för frihet.
För hela svenska folket har hon varit en offentlig person sedan hon som blott 16-åring berörde nationen med Främling 1983, för att åtta år senare erövra hela Europa med Fångad av en stormvind i Eurovision Song Contest. Men bakom de bländande strålkastarna och den strålande scennärvaran har ett helt annat drama utspelat sig. Sångerskan beskriver boken som en kraftfull revolt mot alla män som genom åren har velat äga henne och kontrollera hennes liv.
I boken öppnar stjärnan upp om hur hon utsatts för psykisk misshandel. Redan under smekmånaden med exmaken Runar Sögaard, som hon var gift med mellan 1990 och 2000, märkte hon av allvarliga varningssignaler. Trots att hon i intervjuer inte pekar ut honom direkt, svävar anklagelserna tydligt mellan raderna. Hon väljer dock medvetet att inte frossa i de mörkaste detaljerna, med förklaringen att hon absolut vägrar att se sig själv som ett offer. Hennes kristna tro har varit en kompass för att hålla berättelsen hedersam, även om hon klargör att hon vill vara en betydligt bättre människa än sin exmake.
Lika öppenhjärtigt bekräftar hon tidigare anklagelser om sin egen otrohet. Genom att stå för sina misstag vill hon visa för omvärlden att det faktiskt finns en väg tillbaka när man har trampat i klaveret.
Svaret från Runar Sögaard lät inte vänta på sig. När uppgifterna konfronterades med honom reagerade han kraftfullt och kallade påståendena om psykisk misshandel för fullständigt sjukt och horribelt. Han förnekar bestämt alla anklagelser och hävdar bestämt att uppgifterna absolut inte har något med honom att göra.
Berättelsen kastar också ljus över en ytterst mörk period i slutet av 1980-talet, då trycket blev så ohanterligt att Carolas föräldrar tog henne till psykiatrin. Där rekommenderade en läkare henne att lämna församlingen Livets ord i stället för att skrivas ut beroendeframkallande medicin. Hon vägrade att hålla med om att församlingen var orsaken och såg det som en personlig seger att gå därifrån utan recept.
I dag befinner sig Carola på en betydligt tryggare plats i livet. Hon gläds åt sin roll som farmor och har nyligen skaffat en ny gård i skånska Vejbystrand. Det enda som saknas i tillvaron är kärleken, men hon ser framtiden an med tillförsikt. Med dokumentärfilmen Carola!, inflyttningskonserter och en omfattande Nordenturné med över 30 spelningar framför sig visar hon att livsglädjen är starkare än någonsin.
