Bill Skarsgårds mörka bekännelse efter Pennywise: Det var som en exorcism

Att kliva in i rollen som den barnätande clownen Pennywise i Stephen Kings mästerverk var ingen lek för den svenske stjärnan Bill Skarsgård. För de flesta av oss stannade skräcken på vita duken, men för Bill blev verkligheten en helt annan när kamerorna slutade rulla. Skådespelaren har nu öppnat upp om den traumatiska perioden efter inspelningen, där gränsen mellan honom själv och det rödmarkerade monstret suddades ut på ett djupt obehagligt sätt.

Bill beskriver upplevelsen av att lämna karaktären som att bryta upp från ett extremt destruktivt och giftigt förhållande. Det var först när han återvände till sitt barndomshem i Sverige som den fulla tyngden av rollen drabbade honom. Han minns ett specifikt ögonblick vid köksbordet med sin mamma där han plötsligt insåg att han var fri, en känsla han liknar vid en ren och skär exorcism. Men friheten varade inte länge i det undermedvetna. Trots att han fysiskt lämnat inspelningsplatsen, vägrade Pennywise att släppa taget om hans sinne.

Varje natt under en lång period hemsöktes Bill av extremt levande och märkliga drömmar där clownen var ständigt närvarande. Ibland mötte han Pennywise som en separat, skräckinjagande varelse, men i de mest obehagliga visionerna var han själv monstret. Han drömde att han gick runt i full mundering på gatorna i sin hemstad, där han växte upp, och kände en panikslagen ångest över att människor såg honom. Det var som om hans egen hjärna tvingade honom att bearbeta de gifter som karaktären lämnat efter sig.

Denna mentala tortyr var en del av en smärtsam process för att släppa taget om det mörker han tvingats bjuda in i sin kropp för rollens skull. Bill förklarar att han behövde gå igenom dessa nattliga möten för att separera sig själv från den ondska han porträtterat. Det var en resa från att vara ett med monstret till att återigen hitta tillbaka till Bill, en väg kantad av mardrömmar som ingen vanlig människa skulle kunna föreställa sig. Även om han ser tillbaka på arbetet med stolthet, är det tydligt att priset för den ikoniska prestationen var högre än vad någon tidigare anat.