Det har surrats och ryktats i kulisserna ett bra tag nu, men nu kliver huvudpersonen själv fram och bekräftar precis allt med sina egna ord. Den folkkära programledaren Jessica Almenäs har passerat en milstolpe som för många känns helt overklig, men för Jessica är verkligheten nu här. Med sin karaktäristiska humor och en rejäl dos självdistans konstaterar hon att siffrorna på pappret talar sitt tydliga språk – oavsett om man räknar det som tjugofem gånger två eller helt enkelt hälften av hundra.
Jessica har nu officiellt klivit in i en ny fas i livet, en slags klubb som hon själv erkänner att hon inte direkt har längtat efter att bli medlem i. Men som den livsnjutare hon är, påminner hon både sig själv och sina följare om det gamla slitna men ack så sanna uttrycket: det är trots allt betydligt bättre än det enda alternativet som finns. Trots den glada milstolpen gömmer det sig dock ett stråk av melankoli och ärlighet bakom de firande orden. Jessica väljer nämligen att vara helt öppen med varför det inte blev något storslaget kändiskalas den här gången.
Bakom den glittriga fasaden har året som gått varit fyllt av utmaningar. Jessica beskriver tiden som både knölig och motig, faktorer som gjort att den där riktiga feststämningen helt enkelt inte velat infinna sig. För alla vänner som suttit hemma och väntat på en inbjudan har hon ett lugnande besked: festen är inte inställd för alltid, bara framflyttad till en tidpunkt då energin är tillbaka på topp. Det kommer att skålas, det lovar hon dyrt och heligt, men just nu behövde själen något helt annat än dunkande musik och mingel med hundratals gäster.
Istället för den stora galafesten valde Jessica att fira i en mycket liten och intim skala där kärleken stod i centrum. Lördagen tillbringades tillsammans med familjen i lugn och ro, och på söndagen fick hon ägna sig åt sin stora passion. Det blev en intensiv dag med hopptävling till häst, följt av en middag med ett litet, noga utvalt gäng av fina vänner. Det var ett firande som passade Jessica perfekt just nu, långt ifrån strålkastarljusen och de perfekta bilderna.
Apropå bilder så bjuder Jessica på ytterligare en befriande insikt från sitt nya liv som 50-åring. Hon erkänner utan omsvep att hon inte lyckades fastna på en enda snygg bild under hela helgen, och de bilder hon själv försökte ta blev inte heller mycket att hänga i julgranen. Men vid 50 års ålder har man nått en punkt där man helt enkelt gör som man vill och struntar i konventionerna. Med en kaxig inställning och blicken framåt proklamerar hon att nu kör vi – dösidan nästa, och hon gör det med knuten näve och ett leende på läpparna.
