Det finns ögonblick i livet när allt ställs på sin spets, och för den legendariska skådespelerskan och regissören Pernilla August har kärlekens stig varit allt annat än spikrak. Bakom den glamorösa ytan och de stora filmrollerna döljer sig en kvinna som har brottats med djupa rädslor och smärtsamma uppbrott som format henne till den hon är idag. I en öppenhjärtig reflektion kring sitt liv och sina val berättar hon nu om den dramatik som utspelat sig när strålkastarna slocknat.
Pernilla August bär på en historia som präglats av en tidig och våldsam separation. Som barn upplevde hon hur den människa som betydde allra mest för henne rycktes bort på ett brutalt sätt. Detta sår i själen skapade ett mönster som skulle följa henne långt in i vuxenlivet och påverka hennes mest privata relationer. För att skydda sig själv från den outhärdliga smärtan i att bli övergiven, utvecklade hon en närmast cynisk försvarsmekanism: hon såg till att alltid vara den som lämnade först.
Det var en taktik för överlevnad, en mur byggd av rädsla för att återigen känna den förlamande förlusten. Många i hennes närhet såg hennes agerande som kyligt, men sanningen var att hon helt enkelt inte vågade stanna kvar när känslorna blev för djupa. Hon flydde fältet innan motparten ens hunnit tänka tanken på ett avsked. Det var en ensam väg att gå, driven av en inbyggd längtan och en rastlös otålighet som aldrig lät henne finna ro i nuet.
Livet har dock haft fler läxor i beredskap för den prisbelönta stjärnan. Pernilla beskriver hur hon till slut lät sig själv falla helt och hållet. Hon vågade släppa garden, ändrade sin livsstil och satsade allt på kärleken – bara för att upptäcka att känslorna inte var besvarade. Det var en smäll som kändes ända in i märgen, en erfarenhet som lärde henne att kärleken kan vara skoningslös och att man faktiskt kan slå sig ordentligt på den.
Trots de brustna hjärtana och de komplicerade äktenskapen, bland annat med den kände regissören Bille August, har Pernilla funnit en ny sorts förankring. Hennes fokus har skiftat från den stormiga passionen till den villkorslösa kärleken till familjen. Det är där hon idag hittar sin största trygghet. Hon har insett att kärleken är mångfacetterad och att den inte alltid behöver se ut som i de dramatiska filmmanus hon ofta arbetar med.
Hennes vardag präglas idag av en annan typ av närvaro. Genom att blicka bakåt på sina erfarenheter har hon lärt sig att uppskatta de projekt som förlöser henne, vare sig det handlar om det krävande arbetet som regissör eller de små ögonblikken med barnen. Pernilla August står idag starkare än någonsidan, medveten om sina ärr men också om den styrka som krävdes för att sluta fly och istället börja leva på riktigt.
