Det var en glödande morgon fylld av enorm förväntan, men bakom de monumentala murarna på Kungliga slottet i Stockholm pågick ett febrilt spel som ingen i den väntande folkmassan till en början tilläts ana. Klockan hade precis slagit tio på förmiddagen när kronprinsessan Victoria och prins Daniel stegade ut för att genomföra den traditionella öppningen av grindarna till Inre borggården på självaste nationaldagen. Men under den polerade ytan, mitt framför ögonen på hundratals jublande medborgare och kamerablixtar, gömde sig en intensiv känslostorm och ett helt nytt kapitel för den kungliga familjen.
Spänningen låg tät i luften när det officiella startskottet för familjens firande skulle gå av. Victoria stod där, rakryggad och strålande, men med ett påtagligt allvar i blicken när hon klev fram till mikrofonen. Hennes ord bar på en djup tyngd när hon deklarerade hur otroligt mycket av den svenska historien och det ovärderliga kulturarvet som faktiskt finns samlat inom just de kungliga slotten. Hon betonade med eftertryck sin enorma glädje över att kunna göra allt detta tillgängligt för allmänheten genom att hålla dörrarna vidöppna just denna dag. Men trots det varma välkomnandet var det något som saknades, en detalj som genast fick viskningarna att sprida sig likt en löpeld bland de församlade besökarna. Prinsessan Estelle var spårlöst borta från föräldrarnas sida, en smärtsam frånvaro som lämnade ett stort tomrum i den officiella uppställningen.
Bakom kulisserna fanns en förklaring som familjen burit på i största hemlighet. Estelle har nämligen skickats utomlands på en intensiv och spännande språkresa, vilket innebar att hon tvingades missa inte bara detta historiska nationaldagsfirande, utan även det stundande, monumentala firandet av kungaparets guldbröllopsdag. Detta lämnade Victoria och Daniel i en helt ny situation, där de tvingades visa upp en enad och fläckfri front mitt i den personliga saknaden efter dottern.
Samtidigt som kronprinsessparet hanterade det enorma trycket i huvudstaden, befann sig kung Carl Gustaf och drottning Silvia på en helt annan, känslosam resa i Håbo kommun. Kungaparet tjuvstartade sin morgon vid det natursköna Skoklosters slott i Uppsala län, och för kungen handlade det om en personlig triumf och en historisk milstolpe som nästan fick rösten att svika honom under hans traditionella högtidstal. Drottningen stod troget vid hans sida när han med stor emfas förklarade för den församlade publiken att detta besök innebar att de nu, efter decennier på tronen, äntligen har firat nationaldagen i landets samtliga 21 län. Uppsala län hade sparats till det absolut sista, vilket gav hela ceremonin en närmast sakral atmosfär av fullbordan innan fanorna delades ut till de lokala föreningarna.
Men tidsschemat var skoningslöst och det kungliga maskineriet vilade aldrig. Redan klockan ett på eftermiddagen svepte nästa våg av intensivt firande in över Salems kommun. Vid Skönviksparken i Rönninge möttes Victoria av ett hav av flaggor och lokalinvånare som väntat i timmar. Kontakten med folket var direkt, rå och fylld av starka känslor när kronprinsessan återigen klev upp på scenen för att hålla ett djupt personligt och engagerande tal som berörde alla på platsen på djupet.
När eftermiddagen övergick i kväll kokade Stockholm av en närmast elektrisk stämning. Klockan närmade sig 17.50 när den magnifika, hästanspända kortegen rullade ut från slottets skugga för att påbörja den traditionsenliga färden genom stadens gator mot Sollidenscenen på Skansen. Kungaparet, kronprinsessparet och den unga prins Oscar satt tätt tillsammans i vagnen, exponerade för folkets enorma jubel längs Strandvägen. Blickarna var fastnaglade på familjen, som bar det offentliga programmets tunga krav på sina axlar under den direktsända SVT-showen, innan den exklusiva och hårt bevakade nationaldagsmottagningen på slottet tog vid för regeringen och det officiella Sverige, magnifikt avrundad av ett klassiskt tapto på Logården.
