Det kungliga Sverige skakades av djup sorg tidigare under året när beskedet kom att prinsessan Désirée, en av de folkkära Hagasessorna, hade somnat in på Kobergs slott i en ålder av 87 år. Den diskreta kungligheten, som under hela sitt vuxna liv medvetet valde att hålla sig långt borta från de glittrande röda mattorna och Stockholms intensiva strålkastarljus, lämnar nu efter sig ett enormt materiellt arv som väcker enorm uppmärksamhet. Den officiella bouppteckningen har precis blivit helt klar, och de dokument som nu har lagts fram avslöjar en svindlande förmögenhet. Prinsessan Désirée efterlämnar tillgångar till ett värde av otroliga 126 miljoner kronor. Det är en gigantisk ekonomisk kvarlåtenskap som nu ska fördelas, men testamentets utformning och de juridiska detaljerna kring arvet kommer med en minst sagt oväntad och dramatisk vändning för familjen.
Hela den enorma miljonförmögenheten kommer nämligen att tillfalla prinsessans två döttrar. Det står nu helt klart att det är döttrarna som ärver precis allt efter sin kungliga mor, medan sonen Carl Silfverschiöld lämnas helt utanför den direkta ekonomiska fördelningen av dessa miljoner. Förklaringen bakom detta tillsynes drastiska och uppseendeväckande beslut ligger dock gömd i familjens interna strukturer och de historiska traditioner som styr de adliga egendomarna. Carl Silfverschiöld, som är prinsessans enda son, är sedan pappa Niclas Silfverschiölds bortgång huvudman för den friherrliga ätten Silfverschiöld. I och med denna roll är det han som i stället har tagit över det stora familjegodset Koberg utanför Trollhättan samt herrgården Gåsevadsholm, vilket innebär att han redan förvaltar och äger enorma värden genom familjens historiska fastigheter och markområden.
Prinsessan Désirée levde i hela 57 år på Kobergs slott och betonade alltid i de sällsynta intervjuer hon gav att hon i första hand betraktade sig själv som mor och maka snarare än en offentlig kunglighet. Att döttrarna nu får dela på de återstående 126 miljonerna i rena tillgångar ses därför som ett sätt att jämna ut de ekonomiska skillnaderna inom syskonskaran, då sonen redan säkrat sin framtid genom de stora fideikommissliknande egendomarna. Även om uppdelningen kan verka chockerande vid en första anblick, speglar den en noga genomtänkt plan för hur de kungliga och adliga arven ska föras vidare till nästa generation.
