Det svenska kulturlivet har i decennier fängslats av det ikoniska skådespelarparet Marie Göranzon och Jan Malmsjö. Men bakom den glittrande teaterridån och utanför strålkastarljuset på Dramaten utspelar sig nu en helt annan, djupt gripande och känslosam verklighet i makarnas gemensamma hem. Livets obevekliga gång har förändrat allt för det legendariska paret som delat över femtio år av kärlek, framgångar och stormiga applåder tillsammans.
Marie Göranzon väljer nu att prata öppet och helt utan filter om den tunga tillvaron och makens dramatiska åldrande, vilket har förändrat deras vardag i grunden. Jan Malmsjö, som har hunnit bli nittiotvå år gammal, har drabbats av demens, och sjukdomen har tagit ett hårt grepp om den folkkäre artistens liv. Marie beskriver situationen som enormt krävande, en prövning som saknar motstycke i hennes liv. Hon sticker inte under stol med hur utmanande det faktiskt är att stå bredvid och se sin livskamrat tyna bort i den svåra diagnosen.
När Marie kommer hem efter sina egna intensiva åtaganden möts hon av en syn som skär djupt i hjärtat. Jan sitter där i hemmet, märkt av tidens tand och sjukdomens framfart. Marie förklarar att det är en jättejobbig känsla att se hur otroligt fort den här förvandlingen har gått. Mannen hon delar sitt liv med är inte längre fysiskt eller mentalt samma man som han en gång var under deras glansdagar, men hon betonar med enorm värme att han fortfarande är exakt samma människa. Kärleken till honom har inte svalnat, den är precis lika stark som den alltid har varit genom alla decennier.
Vardagen har blivit en kamp där Marie har förvandlats till en räddande ängel för sin make. Beroendet är totalt i det tysta hemmet på Östermalm. Jan är numera helt avhängig sin hustrus närvaro och fasta hand, till och med när det kommer till de mest basala sakerna i livet. Om Marie inte finns där vid hans sida för att handgripligen hjälpa honom med maten och måltiderna, så blir det helt enkelt ingen mat alls för den åldrande stjärnan. Det är ett tungt ansvar som vilar på hennes axlar, men hon möter situationen med en beundransvärd styrka och fötterna stadigt på jorden. mitt i allt det svåra försöker hon också finna ljuspunkter och ta åldrandet med ett visst mått av ro genom att blicka tillbaka på allt fantastiskt som de faktiskt har hunnit uppleva och skapa tillsammans under sitt långa liv.
Paret, som har den gemensamma sonen Jonas Malmsjö samt barn från tidigare äktenskap, har alltid levt ett liv i offentlighetens ljus. Men den här sista akten i livet handlar inte om teater eller filmroller, utan om ren och skär överlevnad, omsorg och en kärlek som vägrar att ge upp, trots att demensen har förändrat spelreglerna för alltid.
