Hela Sverige känner honom som den lågmälda, nästan blyga konstnärssjälen med de magiska akvarellerna, men nu kliver Lars Lerin ut i ett strålkastarljus som ingen någonsin hade kunnat förutspå. Den folkkära profilen, som hunnit bli 72 år gammal, har nämligen tagit steget från målarateljén direkt in i den dunkla musikstudion. Tillsammans med sin make, den färgstarka artisten Junior Lerin, 49, har han nu skapat något som får fansen att gnugga sig i ögonen av ren förvåning. Det handlar inte om någon stillsam visa eller konstnärlig recitation, utan om någonting betydligt mer takfast och oväntat.
Junior Lerin lyckades tidigare under året charma den yngre publiken totalt när han äntrade den glittriga scenen i Melodifestivalen med sitt bidrag Copacabana Boy. Framträdandet blev en riktig snackis och nu har Junior bestämt sig för att smida medan järnet är varmt. Men den här gången är han alltså inte ensam bakom mikrofonen. Vid hans sida finns ingen mindre än maken Lars, och resultatet av deras samarbete är den nya singeln som bär det minst sagt uppseendeväckande namnet Skaka bunda. Titeln lämnar inte mycket till fantasin då den översatt betyder just skaka rumpa, ett begrepp som känns milsvitt ifrån Lars Lerins vanliga värld av tysta bibliotek och gråblå havsmotiv.
Lars själv verkar nästan lika förvånad som sin publik över att det här projektet faktiskt har blivit verklighet. Det var ingenting han hade planerat eller ens drömt om att få göra på äldre dar. Det är saker man verkligen inte har räknat med i livet, förklarar konstnären med ett skratt. Han verkar ta det hela med en nypa salt och menar att det får gå som det går med den här musikaliska satsningen, men att det oavsett vad har varit en erfarenhet utöver det vanliga. Men hur hamnade egentligen en av Sveriges mest respekterade konstnärer i en situation där han sjunger om att skaka på kroppen?
Allt började som en ren hjälpinsats i hemmet. Junior, som aldrig riktigt har lärt sig det engelska språket ordentligt, kämpade hårt med vissa fraser i låten. Lars klev in som lärare och de övade och övade tillsammans vid köksbordet för att få till uttalet. Men till slut gav Junior upp hoppet om att sätta engelskan på egen hand. Det var då idén föddes – Lars fick helt enkelt ta över de engelska partierna i låten. Men inspelningen blev en prövning för nerverna för den annars så samlade konstnären. Han berättar öppenhjärtigt att han blev helt övertänd i studion och att känslan av fånighet var nästintill överväldigande. Han erkänner till och med att han ibland försöker låtsas som att hela händelsen egentligen aldrig har ägt rum.
Stilmässigt rör sig låten i samma energiska fotspår som Juniors tidigare Mello-succé. Det är musik som är gjord för att locka fram danssteg och glädje, även om Lars själv känner en viss motvilja mot att höra sin egen röst i det här sammanhanget. Han beskriver upplevelsen som rolig men samtidigt djupt pinsam. För den som hoppas på en fortsättning i musikbranschen för konstnärsparet har Lars dock ett tydligt besked: det här är med största sannolikhet den sista gången man får höra hans stämma på en skiva. Han ser det som en engångshändelse, ett litet äventyr som gjordes av kärlek till maken. Den stora premiären för Skaka bunda sker den 8 maj, och då får hela svenska folket äntligen avgöra om Lars Lerin har en framtid på dansgolvet.
