Det folkkära paret Jenny och Niklas Strömstedt har i många år varit sinnebilden av stabil och mogen kärlek i den svenska kändisvärlden. Men bakom de varma leendena i TV-rutan och de gemensamma succéerna döljer sig en sårbarhet som nu har kommit upp till ytan. Det är en verklighet som många par med en viss åldersskillnad förr eller senare tvingas möta, men för Niklas Strömstedt har tankarna på framtiden blivit alltmer påtagliga och tunga att bära.
Niklas, som hunnit bli 65 år, lever tillsammans med den 14 år yngre Jenny, 51. I den nylanserade podcasten Mogna röster öppnar artisten nu upp sitt hjärta på ett sätt som vi sällan ser. Det är inte längre bara glitter och popmelodier, utan en naken reflektion över livets obevekliga gång och vad det faktiskt innebär för hans äktenskap med Jenny. Niklas medger utan omsvep att det finns en betydande oro som gnager i honom när han ser framåt.
Den stora rädslan handlar om de år som ligger framför dem och den obalans som åldern kan skapa. Niklas liknar livet vid en glass som smälter oroväckande fort. Han konstaterar krasst att han redan har tuggat i sig mer än hälften av sin portion, och kvar finns en växande osäkerhet. När han en dag når en hög ålder, kanske 90 eller mer, kommer Jenny fortfarande att vara i en helt annan fas av livet. Tanken på att inte kunna vara den pigga och närvarande partner han vill vara för henne är en källa till stor inre stress.
Det är en brutal insikt som har fått artisten att agera. För att skjuta fram den dagen då kroppen och knoppen börjar svika, har Niklas lagt om sin livsstil helt. Han tränar nu hårt och disciplinerat för att hålla sig i form, nästan som en kamp mot klockan. Han vill inte bara leva länge, han vill vara stark för Jennys skull så länge det överhuvudtaget är möjligt. Men oron försvinner inte bara för att man lyfter vikter eller springer i skogen; den finns där som en ständig påminnelse om att deras gemensamma tid har ett slutdatum.
I samtalet blir det tydligt att Niklas sårbarhet bottnar i den djupa kärlek han hyser för sin fru. Han vill inte lämna henne ensam med ansvaret eller bli en börda i deras annars så sprudlande relation. Att se sanningen i vitögat – att de befinner sig på olika platser i livscykeln – är inget han försöker skyla över längre. Det är en ärlig, nästan smärtsam bekännelse från en man som inser att kärleken är evig, men att tiden vi får tillsammans är skrämmande begränsad.
