Det låter nästan helt otroligt, men en av Sveriges mest kända och hyllade föreläsare fick en gång i tiden sit absoluta drömjobb genom att ta till ren och skär utpressning. Mikael Andersson, mannen bakom den enormt uppmärksammade succéboken Armlös, benlös men inte hopplös, kan idag inte låta bli att skratta åt det dramatiska minnet från förr. Han är helt på det klara med vad som krävs när det verkligen gäller i livet – man måste helt enkelt våga stå på sig, kosta vad det kosta vill.
Trots att han är en av landets absolut största profiler när det kommer till markanta funktionsnedsättningar, finns det ett ämne han konsekvent vägrar att föreläsa om. Han pratar helt enkelt inte om funktionsnedsättningar när han står på scenen. Det är i stället arbetsliv, knivskarp motivation och mänsklig drivkraft som står på schemat när stjärnan möter upp för en djupgående intervju.
Mötet sker en mulen sensommardag vid Frölunda Torg. Mikael rullar in bakom ratten i sin 13 år gamla Chrysler Grand Voyager. Bilen har vid det här laget avverkat över 35 000 mil med honom själv som förare. Detta fordon har varit hans trogna följeslagare i rollen som egenföretagare ända sedan början av 2000-talet, när han åkt kors och tvärs över hela Sverige för att sprida sin enorma inspiration. Men nu är en ny era på ingång. En ny bil av liknande modell i 2013 års tappning och med samma skräddarsydda anpassningar är redan beställd och levereras under hösten.
Den gångna sommaren var han mer uppmärksammad än någonsin tidigare, mycket tack vare att televisionen valde att reprissända den tio år gamla dokumentärfilmen som skildrar hans otroliga livsresa. Var han än rör sig väcks starka känslor. Att hålla alla beundrare på avstånd under intervjun visar sig vara allt annat än enkelt.
Mitt under samtalet på caféet dyker plötsligt en okänd, ung skönhet upp vid bordet. Jag älskar dig, utbrister hon rakt ut och vill byta några ord med stjärnan. Jag är redan gift, skrattar Mikael roat tillbaka. Han har ju faktiskt sin trygga familj med fyra barn där hemma och är dessutom ungefär dubbelt så gammal som sin unga beundrarinna. Kort därefter närmar sig ännu en person, en äldre kvinna som bestämt propsar på att få visa bilder på sina två söner.
Historien bakom Mikaels etablering i arbetslivet är full av drama. Från början hade han precis allt ordnat för sig hemma i Örebro. Men han bestämde sig ändå för att bryta upp helt och flytta till Göteborg. Beslutet togs trots att han till en början nekades både en bostad och ett arbete på den nya orten. Men Mikael vägrade ge upp och löste situationen på sitt helt egna, drastiska sätt – med ren utpressning!
Tittar man tillbaka på hans yrkesliv har han faktiskt jobbat oavbrutet ända sedan gymnasietiden, med bara några korta avbrott. Hans vänner brukar skämtsamt säga att han föddes på en räkmacka och att allt därefter bara blivit bättre och bättre. Men i verkligheten var det varken fina utbildningar, rätt kontakter eller stöttande föräldrar som öppnade dörrarna till yrkeslivet. Den helt avgörande faktorn var i stället hans brinnande idrottsintresse.
Redan som 17-åring var Mikael en välkänd idrottsprofil i Adolfsberg utanför Örebro där han växte upp. Han brann för innebandy och var överlycklig när han hittade en handikappidrottsförening. Han klev snabbt in som ledare och tog sedan plats i styrelsen, en roll han var oerhört stolt över. Idrottsintresset sträckte sig över radikalt olika grenar: simning, bordtennis, bangolf och orientering. Han skapade rubriker när han lyckades vinna den prestigefyllda O-ringen femdagars inte mindre än fem gånger.
För att överhuvudtaget få prova på vissa sporter tvingades han ta till hårda strider. När han ville spela bangolf tvingades han slåss rejält för att ens få en tävlingslicens. Till slut fick han sin efterlängtade dispens – och de icke-handikappade spelarna fick snällt se sig besegrade av en ung uppstickare helt utan armar och ben.
Idag har Mikael hunit fylla 49 år. Tävlingssuget finns kvar, men numera prioriterar han de egna barnens aktiviteter inom fotboll, ishockey och gymnastik. Tillsammans med hustrun Christina har han fyra barn i åldrarna tre till 19 år. Han försöker träna så mycket han bara orkar, men medger att han är en periodare. När resorna och jobben avlöser varandra är det svårt att få ihop schemat. Kroppen tar helt enkelt inte emot hård träning på samma sätt som för 15 år sedan.
Mikael kämpar hårt för sin fysik. Han vet att övervikt eller försämrad balans skulle få helt förödande konsekvenser för hans rörlighet och möjligheten att arbeta. Om han slarvar med träningen drabbas han snabbt av värk i nacken, dåligt samvete och blir enligt egen utsago både trött, grinig och allmänt otrevlig. För att maximera sina träningspass på hemmaplan använder han ofta en stenhård metod: en viktväst på tio kilo när han hoppar studsmats. Eftersom han själv bara väger 35 kilo ger den tunga västen maximal effekt på kortast möjliga tid.
Att ta eget ansvar är Mikaels absolut viktigaste budskap till unga människor. Hans framgångsrika idrottskarriär i ungdomsåren gjorde att han direkt efter gymnasiet erbjöds tjänsten som idrottskonsulent på Örebro läns handikappidrottsförbund. Det var det absoluta drömjobbet. Men efter fem fantastiska år väcktes en inre oro. Tankarna började snurra i huvudet på honom. Skulle han bo kvar i samma lägenhet och vakna upp som 40-åring och ångra allt han aldrig vågade göra?
Han klev rakt ut i det okända. Han lämnade jobb, bostad och trygghet i Örebro för att flytta till Göteborg, där han nyligen träffat Christina från Önnered. Hon var inte alls beredd på att han plötsligt skulle dyka upp. Året var 1989, det fanns ingen personlig assistans och kommunens handläggare tvärvägrade att ge honom en lägenhet med hemtjänst. Men Mikael hade läst på lagen ordentligt och ställde myndigheterna mot väggen.
När det gällde jobbet krävdes det ännu mer desperat fräckhet. Mikael skulle beställa en helt ny, anpassad bil vilket var en enormt värdefull order för leverantören. Mikael ställde ett iskallt ultimatum: leverantören fick bara ordern om han samtidigt erbjöd Mikael en fast anställning på företaget. Annars skulle han direkt gå till en konkurrent. Den fräcka utpressningen lyckades direkt och Mikael fick jobb som sekreterare.
Kort därefter gick bilfirman i konkurs på grund av ekonomisk kris. Men konkursboet köptes upp av en konkurrent – bolaget som senare blev känt som Autoadapt – och Mikael erbjöds att följa med. Där utvecklades han snabbt från enkla kontorsuppgifter till att bli en nyckelperson inom försäljning och produktutveckling. Kunderna kände enorm tillit till honom eftersom han själv befann sig i samma situation.
Efter några framgångsrika år kände han återigen att livet började stagnera. Han ville vidare. År 2001 bestämde han sig för att satsa helt på att bli egenföretagare och föreläsare. Starten blev dock en katastrof. Terrorattackerna i september samma år lamslog marknaden och ingen bokade honom. I ren desperation och med alldeles för mycket fritid anmälde han sig till en kvällskurs om moms hos Skatteverket.
Det var där det magiska vändningen skedde. På kursen träffade han en ständigt orolig man som visade sig vara fotograf och journalist på jakt efter bra reportage. Mötet ledde till ett stort uppslag i tidningen Svensk Idrott, vilket i sin tur skapade en enorm kedjereaktion. SVT:s Sportspegeln gjorde reportage, bokningsagenter strömmade till och TV-producenten Ylva Hemstad såg honom och skapade den hyllade dokumentären från 2004.
Idag stortrivs Mikael med livet som företagare, även om han planerar att gradvis trappa ner föreläsningarna framöver. När han nu står inför uppdraget att föreläsa för alla anställda på Arbetsförmedlingen vill han skicka med en tydlig passning: sluta fokusera på hinder och se i stället människors faktiska resurser. Man måste våga ta för sig i livet, ifrågasätta myndigheter och aldrig acceptera ett nej.
